10 eller 100, jag kunde inte bry mig mindre

Man ställer sig frågan varför folk är ”anti” mot unga föräldrar. Inte för att det i sig är ett unikt fenomen, för äldre föräldrar ställer sig frågan varför man är så anti mot att vissa skaffar barn när de är äldre också. De suger åt sig som svampar, både de gamla och de unga.Tittar man på dem i tre sekunder för länge eller ler man och ser överlägsen ut (vissa har ju faktiskt ett överlägset leende per automatik..) så ”mobbar” man dessa föräldrar, eller snackar skit om dem.

Personligen har jag en så kallat ”ung” mamma. Hon var 17 när hon fick mig. Och hela släkten har varit tidig när det gäller att få barn. Äldst var min moster som hann bli 32 innan ettan kom. Själv fick jag Lucas när jag precis skulle fylla 25. Tre dagar innan min egen födelsedag, faktiskt.

Men för mig så handlar det inte om ålder. Du kan vara tio eller hundra år gammal när du får barn, jag kunde verkligen inte bry mig mindre, så länge du själv tar hand om ditt barn och jag slipper höra en massa gnäll. Vill du ha barn, varsågod och skaffa det när du vill. Jag skiter i vilket. Men kom inte och klaga på utebliven sömn och tungt att bära och så vidare. Har du försatt dig i situationen så får du också ta smällen efteråt. Ta konsekvenserna av sina handlingar som det så vackert heter.

Unga föräldrar har fördelen att de fortfarande är relativt unga när barnen börjar bli stora nog att sköta sig själva. Plus att de har en energi att ta hand om barn som äldre kanske inte har av olika skäl.

Äldre föräldrar har fördelen att de förmodligen har hunnit få ett litet kapital och en mognad som gör att de kan försörja sitt barn och att de inte heller ”mår dåligt” över uteblivna festkvällar och annat uteliv. De har förmodligen gjort en massa som de vill och känner att de kan finnas för sitt barn fullt ut. Utan att distraheras av annat.

Men hur som helst.. Huvudsaken är trots allt att man bryr sig om och tar hand om sitt barn på bästa sätt. Då brukar det mesta lösa sig i övrigt också.

 

Vadå ”klappa” barn?

Det finns tydligen någon som tycker att om man kallar det att man KLAPPAR barn så är det ok att slå dem. Det är INTE ok. Enligt mig i alla fall. Så jag skrev ett svar till ”Maxine” som startat en tråd om Våld mot barn.*som verkar ha tagits bort.. kanske lika bra*

”Jag är helt för att man ska tillrättavisa barn, man kan ta tag i dem, hålla dem kvar på plats om de är på väg att försöka slingra sig undan eller smita, men man ska banne mig inte slå dem, även om du kallar det att du klappar dem. Klappar gör jag på den här varelsen:”

Därefter la jag in kort på hund, katt och häst och påminde TS om vad man KLAPPAR på. Längst ner la jag in den här bilden:

Längst ner skrev jag: ”TS: MAN KLAPPAR INTE BARN!!!!!!!!!!!”

För det tycker jag inte att man ska göra. Tycker någon annorlunda så får man gärna försöka övertyga mig.. Men det kommer knappast att vara enkelt.

 

Dagens pojkar är morgondagens män

Lucas är min äldsta son, han blir sju år. Han har i flera års tid fått hjälpa till hemma, med diverse små saker. Från att packa upp kassar när vi handlat till att rensa kattlådan, vattna blommor och lägga tvätt i garderober och lådor. Han är inte på minsta vis negativ till att hjälpa till hemma, tvärtom så erbjuder han sig allt som oftast att göra saker. ”Mamma, ska jag dammsuga här? Det är lite grusigt..” kan det låta. Och vem är jag att NEKA honom att göra något hemma? Det är ju så himla bra om vi alla hjälps åt att hålla rent och fint.

Nu kanske någon tror att jag har tvingat honom att ha kliniskt rent etc. Nej nej. Jag har bara försökt hålla hyfsat organiserat på hans rum, med backar med en märkning för varje innehåll, och en regel att det man tar fram tar man också bort när man är klar. I övrigt har han själv visat intresse för dammsugande, dammande och annat. Och jag har låtit honom testa.

Jag vet inte, men jag tycker mig höra överallt att killarna är slöa skithögar som inte gör en släng hemma, medan tjejen får sitta ensam med allt ansvar för barn, hushåll och mat mm. Skulle man ta tag i läget och kräva att det ska fördelas, så varar det i MAX en vecka. Sen sitter han där vid datorn eller tv-spelet igen. Surprise, surprise..

Eftersom jag nu har två killar, så tycker jag att det är mitt ansvar som mamma att se till att mina killar inte blir som de där neandertalarna som kvinnor så genuint föraktar. Det ligger på mig och alla andra mammor att se till att våra killar blir män med sunda värderingar. De ska fan veta att man inte slår en tjej. Att man delar på ansvaret gällande både barn, ekonomi och sysslor i hemmet. Det är INTE ok att ligga vid tv:n och glo medan den andre gör allt. Kort sagt, vi kan inte hålla på och göra allt åt dem. Vi måste lägga ner curlandet och inse att om de inte får göra något som små, så lär de inte heller göra något som stora. Eller så får vi inse att man inte kan klaga på mansgriseri om man inte gör något för att förhindra att framtidens män också blir mansgrisar.

Så nästa gång du har tvätt som ska in i garderoben eller ett bord som ska dukas.. Be din son!