Ur mitt fotoalbum: barnen

Eftersom jag inte mår så bra idag (migrän) så blir det lite simpla inlägg, och jag börjar med några bilder på kidsen. Lucas och Tim har varit riktiga linslöss genom åren 😀

 

 

 

 

 

 

 

Lucas morfar (min pappa) har alltid varit intresserad av motorer på alla sätt. Detta skulle så klart även visas för Lucas, och han har hunnit med att vara ägare till tre elbilar och en fyrhjuling och han är inte ens sju år fyllda.. Här är hans fyrhjuling som han fick av morfar, men som nu är såld då den är för liten. Det här kortet togs när han precis fått den. Han var då ungefär 3,5 år gammal..Han har i alla år åkt med sin morfar på hans stora fyrhjulingar och i traktorer osv, men denna var lite speciell då den var hans egen så klart.

 

Tim har alltid gillat att bada, och det här kortet tagit i januari 2010 visar väl det? Han ser ju allt annat än ledsen ut.. En skillnad mellan honom och Lucas är att det som Lucas tyckt var lagom temperatur på vattnet, är alldeles för kallt för Tim. Han skriker om det är så kallt. Jag fick omvärdera vad som var ”lagom” ganska ordentligt när jag fick Tim..

Lucas och Nemo var riktiga vänner.. Nemo lyssnade på vad Lucas sa, och här är de ute och leker i februari 2010. (Kortet är taget på en cykelväg, men det syns inte, haha..)

 

 

 

 

 

 

Tim har alltid varit lite av en linslus, och så fort det klickar så vill han peta på kameran och blir helt koncentrerad på var man är med kameran. Tre minuter innan den här bilden togs så var han jätteledsen. Men det kan man inte tro, eller hur? Bilden togs i februari 2010.

Två av mina älsklingar

Varje morgon så tar Peter med sig Tim till dagis, och eftersom han själv börjar jobba 7.30 så åker de härifrån vid 7.00 ungefär. Själv går jag upp och väcker Lucas vid 7.30 eftersom det är en promenad på bara ett par minuter till skolan, och han börjar 8.10.. Som jag tidigare sagt är jag galet morgontrött, därför gör jag så här. Men det innebär att jag sällan ser Tim innan han kommen hem ifrån dagis vid 17-tiden, vilket är ganska trist..

Så dagar som idag när jag vaknar långt innan klockan och kan gå upp utan att känna mig som en zombie, och kan vinka av Tim och Peter när de åker, känns extra bra. Tim är så söt, aldrig grinig eller arg på morgonen, utan alltid med ett leende. Så idag, när jag kunde vinka av honom och han log sitt gulligaste leende och vinkade åt mig, så kommer jag att sakna honom hela dagen!

Jag får stilla min längtan med ett par bilder som jag tog igår när de kom hem,från dagis och jobb…

 

 

 

 

 

 

 

Tim & hans pappa. Eftersom jag slet av mössan så blev håret statiskt 😀

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kolla smajlet!