Börjar veckan med en lista

Måndagar är enligt många jobbiga dagar, men själv tycker jag inte illa om dem. Tvärtom. Jag gillar att livet återgår till vardagen igen. Idag har jag Lucas hemma för att han sovit så dåligt i natt, och när det nu inte är ett MÅSTE att gå i förskoleklassen så ringde jag och sa att han stannar hemma idag. Redan i höst är det ju skolplikt, och då får man ju suga ut det sista tillfället att vara hemma och ha det lite bra nu..

Jag tänkte börja veckan med en lista om mig själv. Kopiera och lägg in på din egen blogg om du vill!

Politisk åskådning: Vad som helst som ger pengar till vård, omsorg, barn och skola samt saker som har med djur att göra hellre än till fula statyer och onödiga middagar för inbördes beundran. Tyvärr finns inte det partiet än. Men jag väntar..

Styrka: Att jag har lätt att umgås med olika sorters människor, och att jag är bra på att medla och ofta har en lugnande inverkan på uppretade människor. Dessutom är jag snäll utan att vara mjäkig. Jag är inte den som är den utan jag säger vad jag tycker, men jag är bra på att säga saker utan att såra folk.

Svaghet: Jag kan vissa gånger vara lite löjligt principfast och verkligen hålla fast vid ett beslut bara för att det ”ska vara så” fastän jag egentligen mycket väl hade kunnat ändra mig. Ex: Säger jag att jag ska ut en kväll själv så kan jag, trots att jag kanske tappat lusten, ändå åka ner till stan och gå runt eller sitta och glo ett tag och sedan åka hem, bara för att ha gjort som jag sa. Löjligt! Jobbar på det.

Jag uppskattar: Respekt, ärlighet och omtanke. Människor som inte bara har sitt eget bästa för ögonen i ALLRA första hand, utan även kan prioritera att andra har det bra ibland. Min mamma är sån, jag är sån själv, och för mig är det naturligt. Och därför uppskattar jag de som gör så mot andra.

Detta imponerar inte: Att ljuga. Att vara egoistisk och elak. Och att inte vara rak mot den man har en åsikt om, utan att gå bakom ryggen och prata skit om andra. Gör du något av detta så är du inte mycket värd i mina ögon. Alla har rätt till en chans, jag personligen bildar ingen uppfattning om en människa baserat på rykten, jag väljer hellre att lära känna personen i fråga, oavsett rykte. Vad man gjort mot andra är inte detsamma som hur man är.

Projekt: Bloggen. Det här är bara början, tanken är att bloggen ska bli mycket större och mer välskriven än vad den är idag. Men sånt tar tid och det vet jag. Så jag har inte bråttom. Jag tar emot det gensvar som jag fått, med glädje. Det är så roligt att så många återkommer! Målet är att den ska balansera åsikter och föräldraskap med hästar och en liten gnutta av mig som person, med inslag av mina intressen fotografering, scrapbooking och inredning samt lite humor. Det svåra är inte att producera inlägg, utan att balansera så det inte blir för mycket av något. Men det är kul!

Motto: ”Lev varje dag som att det vore din sista.” Alldeles för många av mina vänner och bekanta har avslutat sina liv väldigt oväntat och fort. Det har lärt mig att värdera livet och att man måste ta de tillfällen som ges, om man vill få ut mesta möjliga. Att sitta och vela gör att man kan missa saker. Känns något rätt så gör jag det. Känns det fel så gör jag det inte. Jag har lärt mig att magkänslan alltid har rätt.

På helgen får man vara lat!

Jag kanske ska berätta för er som hälsar på att jag är en latmask på helgerna när det kommer till bloggandet. Jag är inte alls särskilt plikttrogen när det är helg, för det anser jag är tid som ska spenderas med familjen, snarare än att sitta vid en dator. Å andra sidan.. jag råkar sitta här ganska mycket, så jag antar att det inte är ett problem att blogga just idag. Men det kan vara bra för framtiden, att ni vet att jag är en latmask 😀

För övrigt slappar vi bara här. Det behöver städas och diskas och hängas tvätt, men det skiter vi i. De där sakerna finns kvar, de springer inte bort. Min stora insats för dagen var att hänga upp Tims Barbapapa-gardiner. Det blev helt ok. Har inte fotat dem, men kanske gör det längre fram.

Kan ju avsluta med att bjuda på en scraplayout som jag gjort.. Bilden är tagen 2008 i Lyttersta, Vingåker. En lördag var det kommer jag ihåg.

Just nu..

..kollar jag på Desperate Housewives. Jag är totalnördig. Jag har redan sett hela säsongen på nätet (Fastpasstv är min älsklingssajt för att streama serier..) men kollar ändå.

Tänkte bara delge denna jätteviktiga info. Till detta har jag nybakad kladdkaka med en klick grädde. Jäklar vad jag gillar tisdagar!!

 

 

 

 

Jag får börja om med LCHF imorgon, men det gör mindre. För er som är nyfikna på LCHF så kan jag förresten rekommendera den här boken eller ett besök på Kostdoktorn.se…

Nu är pausen slut!

Tjejer är intrigmakerskor!

Ända sedan min ungdom så har jag ofta varit vän med killar och män. Det har fallit sig mer naturligt för mig, än att hänga ihop med ett gäng tjejer. Jag fick liksom nog av tjejer redan när jag gick på dagis och bildade små ”klubbar” och hade intagningsprov och så vidare.När vi blev äldre så var det ett måste att klä sig på ett visst sätt, lyssna på speciell musik, tycka likadant som vissa personer och ha samma intressen som resten av tjejerna. Annars var man inte välkommen i gemenskapen. Inte retad eller mobbad eller så, men bara inte välkommen. Utfryst.

Killar däremot, har sällan några komplicerade regler för att umgås med någon. De bildade till att börja med inte ”par” som tjejerna gjorde. De sket fullständigt i vad jag lyssnade på för musik, och de gillade olika saker, och accepterade att jag gillade det JAG ville. De förde inte heller långa diskussioner om hur man skulle gå bakom ryggen på den stackare som inte var närvarande. Vilket tjejerna gjorde, tyvärr.

Jag vet inte om man håller med mig, men jag har ganska svårt att komma överens med tjejer och kvinnor rent allmänt. Jag litar inte på dem, förväntar mig att bli fistad av dem förr eller senare. Och, det är också ett faktum att varje gång jag tänkt att ”Ok, jag testar med henne då.. ” och släppt någon lite mer inpå livet eller ställt upp för någon tjej/kvinna, så har det mycket riktigt slutat med drama.

Jag har förstått att det är fler som är som mig, på den fronten. Men jag förstår inte.. om man nu tycker att tjejer är falska och intrigerande varelser, och själv tillhör det könet.. VARFÖR kan man då inte försöka vara mera rak och ärlig själv då åtminstone? Varför inte bara vara som man vill att andra är? Det verkar väldigt få kunna tänka sig, konstigt nog. Inte jag. Jag är en mangirl. Lite manhaftig, klär mig inte gärna feminint, skiter i smink och grejor, och är inte i närheten av pryd. Ser inte ett problem i att gå ut på krogen eller begära att killen gör en del i hemmet, säger vad jag tycker och skiter mer eller mindre i om jag sårar någon. HELLRE sårar jag någon med en ärlig åsikt (om den efterfrågas) än att jag springer runt med skitsnack bakom ryggen på folk.

Är jag konstig då?